Nakna sanningen om talare och talaruppdrag! Del 1

Nakna sanningen om talare och talaruppdrag! Del 1

Budskap ska gnistra!

Jag erkänner.
Jag brukar betraktas som en av Sveriges mest erfarna talare. Drygt 30 år – på stora och små scener. Dragväska på båt, flyg och tåg, i Sverige och internationellt. Vaknat på lyxhotell, i bygdegårdar, på folks soffor och (och faktiskt i tält!).

Och ständigt levererat med öppet spjäll av mina kunskaper och erfarenheter från eget praktiskt säljande i mina företag, jag betraktar mig som ett proffs i min specialitet och trygg där.

Talare kan grovt indelas i (obs, glimten i ögat när du läser) :

1 Superproffs – de är specialister på sitt område, oavsett ålder eller trend och vill lära ut något.
2 Passionister och missionärer – de har valt ett tema som de älskar att prata kring och som är inne ett tag.
3 Kändisar som gärna talar om sig själva – så länge de är på topp är de bokade men det hela är fluffigt.
4 Underhållare – de kör sin show oavsett publik.

Ibland kan jag bli lite trött på diviga skådespelare som berättar hos Skavlan om hur svårt deras jobb är.
De har i alla fall manus, regissör, ljussättning, teknik, oftast medskådespelare, ibland musik, lång repetitionstid, loge och kläder som passar pjäsen.
Vi talare skriver manus själva, saknar oftast musik och medskådespelare, vettig ljussättning, ibland teknik, loge, regissör (såvida vi inte är gränslöst ambitiösa och betalar själva), rätt kläder och vi får jaga runt på olika ställen för att fixa allt på egen hand. Skavlan – varför vill du inte ha mig?!

Så, vad är det då jag vill dela med mig av idag?
Jo. Talarbranschen är en av de mest märkliga branscher som finns. Eller är det dom som bokar oss? Eller publiken? Ibland blir det rätt och ibland helt fel. Många tror att det bara är att ställa sig där och kåsera vilt om något så är man en talare. Nix, man är en tidstjuv.
Och är du bokare så har du ett ansvar att få rätt talare för rätt leverans för pengarna. Särskilt när du jobbar med skattepengar – jag har ingen lust själv att medverka till fluff utan innehåll bara för att någon tycker det vore roligt att se X i verkligheten.

Oavsett vilken av ovanstående grupp vi tillhör så har vi alla råkat ut för att vara på fel ställe med fel publik (alla som säger något annat ljuger sig blå!) – nej förresten, publiken är alltid rätt!
Det är bokarna och våra förberedelser och vår egen respekt för publiken som varit felinställd.

Respekten för en publik är avgörande. Därmed påverkas också förberedelserna på ett positivt sätt. De gånger när talaruppdrag gått i diket har det alltid för min del berott på slarvig avsaknad av vissa förberedelser. Utom den enda gången jag blev matförgiftad på lunchen och måste kräkas i en papperskorg i korridoren…
Jag vågar alltså erkänna att jag har min egen lilla skämskudde att vila på i arla morgonstund. Men det har varit nyttiga lärdomar. Idag säger jag alltså hellre nej till dimmiga talaruppdrag utan mål och mening.
Handen på hjärtat – gör du?

Och ibland blir det magiskt – solnedgång och lärksång med publiken på en klippa i skärgården, stående ovationer flera minuter när jag snabbt fick omvandla mitt uppdrag till tyska för det saknades tolk, aw på magisk strand på Java, höga applåder av 65 amerikanska domare i Washington DC, lyckliga mail och telefonsamtal efter uppdrag, nya vänner, historier att dela med nästa grupp, snälla människor som kör en till flyget, underbara naturupplevelser… En skatt av fantastiska upplevelser som också ingår i talarjobbet.

Jag fortsätter nog ett tag till tror jag… vad väntar väl bakom nästa krök?

PS Visste du att det tar 42,5 min att signera 177 ex av min bok, jag har tagit tid faktiskt 🙂

Forts. följer.