Säljaren – en hotad art?
Läs gärna följande utredning om framtida yrkens överlevnadsmöjligheter!
I dag hävdas att ett av de yrken som är i farozonen i framtiden är säljarens (eller försäljaren som de kallar det). Detta motsägs av ALL min gedigna kunskap sedan 34 år! Varje dag bevisas att allt fler behöver säljkunskap och söker med ljus och lykta efter skickliga personer som företräder företaget alt att alla internt ska kunna medverka i säljprocessen.
Igår däremot läste vi i tidningen att det tvärt om kommer att behövas alltfler människor som kan agera säljande och ge service eftersom kunderna blir allt tuffare och mer otåliga. Alltså ännu större krav på ett säljande agerande för företag som vill bli framgångsrika, inte ett automatiserat möte med kunden. Många har redan tröttnat på digitaliserade val utan chans att ställa en individuell fråga.
Så vilken utredning är “sann”?
I den första utredningen står det vidare att “Yrken som kräver fingerfärdighet, originalitet, konstnärlighet, social förmåga, förhandling, förmåga att övertala och omtanke om andra människor har lägst sannolikhet att ersättas.” Vad är det annat än bilden av den moderne säljaren eller småföretagaren!?
Intressant att säljande småföretagare ska ersättas av robotar, undrar hur de ska programmeras och av vem?
Har man gått vilse i pannkakan vad gäller kunskap om människors behov av att i vissa lägen interagera med en människa av kött och blod? I mördande konkurrens behövs det mer än någonsin skickliga säljare och servicegivare. Det är yrken i tillväxt enligt min mening! Kan jag möjligen få luta mig mot idag 34 års erfarenhet i säljandets fokus och efter fem bästsäljande böcker om säljandet? Eller behöver vi en utredning till – kanske från Handelshögskolan i Stockholm där man inte ens forskar om säljandets utveckling vad jag vet?
Omodernt att svara på mail?
Har folk slutat att svara på ett vänligt mail från en (ibland okänd) person som vill ställa en fråga, ge beröm eller återkoppling? Ibland undrar jag vad som håller på att hända med oss informationsbedövade.
Att inte svara på hatmail eller förolämpningar ska man givetvis kunna välja bort. Men att som representant för ett ämbete eller som innehavare av en viktig funktion i ett företag helt enkelt skita i att svara – det kan faktiskt inte försvaras. Om man nu har så otroligt mycket att göra, kanske man kan ta hjälp av någon informations- eller kommunikationskunnig i sin närhet? Och om inte heller denne hinner, så kanske man kan ha ett standardsvar som man sänder iväg “Meddelande mottaget – föranleder ingen ytterligare åtgärd” eller “Tack, men nej tack” eller “Tack för vänlig återkoppling”. Men total tystnad, nej tack.
Vi är rätt många som kanske vill ge ett lönsamt förslag eller värdefull feedback som kund. Och sedan inte ens få ett livstecken tillbaka. Är det ok?
Om du möter någon på gatan som säger “hej”, brukar du väl svara? Så varför inte lägga viss tid på att vårda ditt varumärke som person eller företag och vara artig!
Den som blir bortvald i en inbjudan till kommunikation reagerar med avståndstagande – dessvärre för en lång tid framåt. Och den som inte svarar blir tyvärr klassad som arrogant.
Man behöver inte svara direkt så klart, jag har full förståelse för en full agenda, det har jag med. Men att i alla fall svara någon gång kanske är en bra investering i mänsklig interaktion.
Det här är verkligen ett växande problem för många som försöker göra sitt jobb vilket innebär att de måste kontakta människor som inte svarar på telefon.
Vad blir nästa steg? Att kanske behöva stalka folk när de går från jobbet och sticka en lapp i deras näve…?
Eller är vi på väg tillbaka till vanliga brev…?
Nu kanske du tycker att jag är helt fel ute. Hör gärna av dig i så fall – jag lovar att svara.